Vi människor är nog inte mest rädda för vår litenhet, jag tror mer att vi är rädda för vår storhet. Att växa, att utvecklas och förändras, det kräver mod och styrka. För så länge vi fortsätter att vara de vi är, göra samma saker som vi alltid gjort och umgås med samma människor så är vi trygga. Det är liksom lättast så. Men när vi börjar förändras, när vi börjar få mål och drömmar, när vi börjar vilja göra något annat då kan vi bli ett hot för vår omgivning, alla är liksom tryggast när livet bara flyter på. När någon går sin egen väg och hittar nya vägar så blir det lite obekvämt. Det är därför krabborna vill hålla oss kvar. Vi vill också kanske hålla oss kvar?
Vi har alla en storhet inom oss, vi lever alla ett heligt kontrakt, vi har alla våra olika livsuppgifter, men många lever långt ifrån det de egentligen kom till jorden för att manifestera. Det är som att vi gör det som förväntas av oss och så struntar vi kanske i det som lockar. Vi har alla en grundenergi i vår själ, med det som vi bär med oss här på jorden. Men många av oss stannar kvar i det trygga, det invanda.
Vi är många gånger rädda för att bryta oss loss och göra det vi brinner för. Gå vår egen väg, i trygghet om att vi vågar ta fram det bästa inom oss.
Jag möter så ofta människor som bär på detta, de håller sig själva tillbaks för att de är rädda för sin egen storhet. De vågar kanske inte följa sitt hjärta och verkligen ta steget in i det som väntar på dem. Jag vet, jag har varit likadan. Jag har varit mycket duktig flicka, gjort det som har förväntats av mig. Följt mönstren. Men en dag så var det klart med det och jag började gå dit hjärtat ledde mig, jag började lyssna på min intuition, hitta min inre drivkraft och följa mitt heliga kontrakt. Hela min värld förändrades, så klart, men det fick vara värt det ändå. Det har varit värt varenda sekund, varenda rädsla, varenda utmaning, varenda minuts arbete. Det har fått vara värt vartenda andetag! Om vi alla försöker hitta vår grundenergi och förverkligar det vi brinner för så skulle världen bli en vackrare plats för det skulle föda mycket glädje och många människor skulle bli lyckligare.
I dag frågade jag en kund om vad det var som hon absolut inte kunde inte göra? Jag vet inte sa hon, nej det är nog inget. Men efter en stunds tänkande kom hon fram till att hon kunde inte inte baka. Tänk efter vad är det du inte kan sluta göra? För mig har det varit skrivande och sjungande. Det började jag med tidigt i mitt liv och jag har aldrig kunnat sluta med det. Inget har någonsin kunnat få mig att sluta med det helt enkelt. Jag förstår ju att det finns i min grundenergi att det verkligen är min grej så att säga.
Så försök att komma fram till vad du har inom dig som finns där, alltid! För det kan vara en ledtråd till vad du kan tänkas bidra med på jorden. Dela din gåva med världen.
Ljus och kärlek,
Helena Magdalena