Jag tonar in med drakenergierna på Agistri!
Förmiddagens solstrålar strilar genom basten på parasollet där jag halvligger på min solstol på stranden på den lilla ön Agistri i Grekland.
I dag är det behagliga vindar som sveper över stranden så även om det är nästan 30 grader varmt så känns det väldigt behagligt.
Jag andas med havets vågor och ser mig omkring. Barn leker i strandkanten, de fångar fiskar i plastmuggar och skrattar ljudlöst när fiskarna simmar in i brukarna som har ett lock med hål i. De fångar fiskarna för att ge till de små vita kattungarna som bor i buskarna bakom restaurangerna.
Människor som precis kommit med färjan från Aten strosar strandpromenaden bort mot centrumgatan här i Skala. Strandpromenaden följer strandens form av en halvcirkel längs med viken och avslutas med den vackra vita kyrkan med ljusblå kupol ute på udden.
Agistri andas måndagsförmiddag och helgens livlighet har ersatts av ett lugnare tempo. Jag kisar i solskenet och blickar mot grannön Aegina som ligger några kilometer bort. Till vänster på ön, på ett av de högsta bergen vilar Temple of Aphaia i förmiddagssolen. Jag förundras över att templet har höjt sig över ön och havet i över 2000 år och det står fortfarande kvar där och vi kan fortfarande blicka upp mot templet och känna mystikens energier sprida sig i omgivningen.
I dag har jag vilodag. Jag och min man har haft sällskap av vår fina vän Sofia under helgen men hon har nu rest tillbaks till Aten och jag och Jörgen stannar några dagar till. Jag andas, långa djupa andetag och ser vågorna rulla in och ut över sanden. Jag ser fjädrar och sjögräs omkring mig i den bruna sanden. De ljumma vindarna känns livgivande att andas.
Sent i fredags natt precis när jag skulle somna så kände jag en närvaro i rummet. Jag frågade vem som var på besök och det var mannen som byggt hotell Alexandra till sin fru Alexandra. Alexandras dotter Anastasia driver nu hotellet och vi har blivit goda vänner med både Alexandra och Sia då vi besökt ön många gånger och alltid bott på deras hotell. Plötsligt stod mannen där i mitt rum och jag blev medveten om hans närvaro och kunde fånga de budskap han ville ge till Alexandra och Sia. Kanske var det för att rummet vi övernattade i första natten låg i anslutning till den delen av hotellet som är deras hem och också var deras hem. Jag vet inte, men det var ett fint besök.
I dag ska jag tona in och meditera så att jag kan börja förbereda mig inför den resa/kurs jag och Sofia ska starta på lördag. Efter ett svalkande dopp i havet lägger jag mig åter på solstolens tjocka dyna för att tona in.
Jag sätter på Spotify och lyssnar på Eivor i mitt headset och fylls av hennes spännande röst och instrument. Jag lägger mig ner platt på solstolen och tonar in med naturen omkring mig. Jag är van att göra det hemma, när jag går på mina promenader längs med havet eller när jag har mina kurser. Så jag ber platsen öppna sig för mig och direkt känner jag en annan energi omkring mig. Jag ser stora fåglar flyga ovanför mig, de är riktigt stora och jag vet inte vilken sort det är. Strax efter när jag är ännu mer intonad på platsen så ser jag drakliknande fåglar, eller kanske är det drakar, det känns i alla fall som jag är många år tillbaks i tiden och ön känns helt naturlig. Kanske bor det inga människor här ens? Jag ser inga i alla fall.
Jag fylls av den mäktiga energin som fyller mig och jag känner att jag flyger med drakfåglarna över stränderna här på ön. Det är en härlig och spännande upplevelse, det känns som att jag är tillbaks i urtiden på något sätt.
Till slut kallar jag mig tillbaks till nutid och till solstolen jag ligger på. Jag är alldeles yr av de höga energierna, men kommer sakta tillbaks till stranden och nutiden.
Jag släpper upplevelsen långsamt och tonar in på det jag har omkring mig.
Just då kommer det till mig! En insikt om Dragonera beach som är en vacker strand som man kan ta bussen eller båten till här på ön. Vi har aldrig varit där men vi har åkt förbi ett par gånger. Jag googlar på vad Dragonera betyder och det betyder drakflicka!
När jag tonade in på platsen så visade den mig gärna sin energi och sin historia. Så här kan du också göra på olika platser om du vill. Jag kallar det för intoning och det finns säkert fler namn.
Så här kan du göra: Andas med långa djupa andetag i några minuter samtidigt som du känner att du blir tyngre och verkligen landar in på platsen. Känn att din kropp blir tyngre och tyngre. Sedan ber du platsen öppna sig för dig, du använder telepati och pratar med platsen omkring dig. Då öppnar platsen sina energifält för dig och delar med sig av de speciella energier som finns på platsen. Intuitivt kommer du få information som du inte ska analysera utan bara låt det som kommer komma till dig. Lita på det som kommer, det är nu du tolkar energierna på platsen.
Vad får du för känsla, bilder, lukter, energier eller annat? Vad får du till dig?
När du har fått lite vana så går det snabbt att låta naturen öppna sig för dig. Det är ett fint och ödmjukt sätt att närma sig en ny plats. När vi tonar in med naturen så kommer också ofta de vilda djuren närmare oss. De känner på energin att de är trygga även om vi är där. Prova gärna på egen hand.
Ljus och kärlek, Helena-Magdalena
Comments